Jag väntar!
*Usch, sitter å ser dokumentären om Candrah...fy va hemskt å behöva lida så, att veta att man kräver uppassning 24/7 å framförallt ta ett beslut om att dö!!??
Jag kan verkligen inte fatta de...usch...vore ja i den sitsen skulle de kanske inte vara så svår förmodligen, men usch nee...ja kan inte ens förmå mej själv tänka de tankarna.
Jag ska va glad att ja har ben å armar som funkar å ett friskt liv!
Men man behöver nog bli påmind om sånt ibland...för å tänka till en extra gång på alla småsaker som man saknar, behöver eller vill ha å allt som e jobbigt.
De e ju bara en fis i rymden.
/K*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar