Jag har kommit fram till en sak idag på min joggingrunda.
Att jag både har lämnat och blivit lämnad.
Å nu vet jag vilket som är värst.
Lätt en av de jobbigaste perioderna hittills...psykiskt elle vad man säger. Alla tankar som snurrar verkar aldrig ge med sig å man blir allt annat än klok på dom.
Kroppen å hjärtat går inte ihop med huvudet. Man måste tvinga sig själv att sluta känna. Känna sånt man inte rår för. DET suger. Å de ska bli intressant å se hur lång tid det tar.
"Att synas utan att verka, ser enkelt ut på håll..."
(by the way... bastun, boden eller whatever på Äntligen Hemma: to die for!!!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar