Vemodigt

Allt känns fan vemodigt nu.
De e både positivt å negativt såklart.
Idag hade en del av klassisarna redovisning av sitt exjobb. Fy fan va underbart!! Å jag kände mej så glad för deras skull! Samtidigt som ja såklart längtar tills jag står där å får de gjort. Men snart. Åh att vissa e helt klara nu e fantastiskt =) Känner mej på nåt sätt töntigt stolt för dom å deras arbeten å prestationer.
Å så fick Emma å Carro stipendie, grymt!!!!

Men samtidigt känner man..men nej...slut? Nu?
Uh...veta att vissa kommer man förmodligen aaaaldrig se mer. Vissa saker kommer man aldrig göra igen. Käka lunch i Gläntan, fika på Selma gå på nån tråkig föreläsning, läsa nån usel kurslitteratur å ha tentaångest. Never again.

Å så var jag på sista passet på KAUIF för terminen. De va inte bara sista gruppasset för våren utan allra allra sista passet jag någonsin gjorde i den lokalen förmodligen. =( Buu.
Men jag tog i som aldrig förr för att jag ska minnas hur de kändes den sista gången jag tränade på KAUIF.

Å lägenheten e uppsagd å en tjej har i princip redan fått den. Shit.
True Blood e slut, Desperate e slut å snart e Grey´s också slut.
Allt e fan slut.
Dags å fälla en tår?
Hade jag vetat att hösten va säkrad med jobb så hade de nog känts mer fantastiskt. Men...just nu e mycket bara vemodigt. Samtidigt som man stolt kan klappa sej på axeln å säga: Fan va du e grym!

MEN snart, väldigt snart börjar en sommar som blir mitt sista sommarlov. Ever! Å de ska bli grymt! Inte att de e sista sommarlovet för de känns också sorgligt, men denna sommaren kommer bli grym. De känner jag på mej :)

Jag bjuder på en lite ledsam men grymt fin låt av grymma Camela Leierth som var förband på kentturnén i våras =)
Lyssna HÄR!